Tiden går.

Japp, bara lite kvar nu. Magen känns stundvis gigantisk och ibland rätt ok stor. Björn skrattar åt att det enda som syns av mina trosor är en liten mini trekant, haha. Men det ser ju inte jag. OBS jag är ej naken på bilden.

Såhär ball är jag när jag fixar håret:

När en har 2 veckor kvar till bf, frisören tror 2 månader och tycker att en ser förfärligt fräsch ut för att ha så kort tid kvar. Då ba: oh yeah. Gött liksom. Speciellt eftersom att jag känner mig så totalt ofräsch, som en klubbad val (ej säl, de är för små) och rätt så långt ifrån en sån där pigg gravid person. Men det är cool.

Hjärtat i halsgropen.

Usch, igår blev jag riktigt rädd. Vi gick och la oss i vanlig tid och Björn läste högt ur en pappabok han fått. Jag låg och väntade på att Myran skulle vakna. Men inget hände. Jag väntade och väntade. Sen började jag fundera på när jag kände henne sist och jag kunde inte komma ihåg när. Det kändes som om att det var flera veckor sen sist bara därför. Både Björn och jag buffade på magen och Björn pratade massor med henne. Men ingen reaktion. Jag började gråta och blev så rädd. Jag har dessutom precis läst en blogg om ett par som förlorade sin son i 9onde månaden, så att tänka "det händer inte oss" funkade liksom inte. Jag gick upp och drack iskallt vatten och tyckte att jag fick ett litet gensvar. Sen skakade jag magen och buffade ännu hårdare och TILLSLUT kickade hon igång. Åh herre min jävlar vad glad jag blev. Björn med. Jag ska aldrig mer klaga på att hon är livlig på nätterna, jag lovar. Usch jag börjar nästan gråta nu när jag tänker på det. Mitt lilla hjärta, snälla kom ut nu så jag får hålla och pussa dig. Vi längtar så mycket efter dig. Snart kommer du hem!