Rätt och fel.

Givetvis kan jag inte somna nu när jag ligger här och tänker. Innan jag fick barn pratade min mamma om föräldraskapet och att göra allt man förmår men det ändå inte räcker. De senaste dagarna har jag känt mig så, otillräcklig. Min självkänsla liksom sjönk som en sten och alla val jag/vi gjort har varit fel. 

Antingen så skämmer jag bort Vega genom att ta upp henne när hon är ledsen eller så låter jag henne röja runt för mycket. Antingen ammar jag för mycket eller för lite. Jag lägger upp bilder på Vega för ofta. Jag åker inte ifrån Vega tillräckligt ofta-jag åker ifrån henne för ofta. Alltså listan kan göras lång. Det finns liksom inget rätt, hur jag än vrider och vänder på det. Och visst, i vanliga fall så skiter jag i vad alla andra tycker och tänker. Men sen så pang blir jag jätte ledsen av någon liten kommentar eller insinuation. 

Och när självkänslan är i botten är det så lätt att dra stora växlar på små ord. Helt plötsligt blir det såhär, allt är fel, allt blir tokigt, hela jag är dålig och jag ligger vaken på natten. Hur tacklar man sånt här? Hur rycker man på axlarna? 
Emelie:

Gör du som du själv vill och eran lilla familj mår bra, så gör du Rätt 😊 alla tycker och gör olika. Ibland finns inte rätt och fel. Kram på er! 😚

Emelie:

Gör du som du själv vill och eran lilla familj mår bra, så gör du Rätt 😊 alla tycker och gör olika. Ibland finns inte rätt och fel. Kram på er! 😚

Maria:

Du är helt perfekt precis just som du är. I morgon ska vi prata igenom allt det här och peppa upp dig gånger hundra miljarder! Du är bäst.

Svar: Åh ❤️❤️
Matilda

Kommentera inlägget här: