Rätt och fel pt.2

Har klurat vidare lite till på det här med skuldbeläggning, rätt och fel inom föräldrarskapet och fan så svårt det är! Jag förstår ju varför föräldrar som tex väljer att inte lägga upp bilder på sina barn kommer med argument direkt, de är ju av samma anledning som jag gör det. De vill väl också bli accepterade utan att kritiseras för deras val. Även om jag inte skulle säga något till dom så handlar det om så mycket mer än ord, tycker jag. Det räcker med en blick, ett tonläge eller reaktion för att, iaf jag, kan känna mig kritiserad. Det är kanske så. Jaja, det spelar kanske inte så stor roll, men jag kännde att jag ville skriva ett litet förtydligande.
 

 

Rätt och fel.

Givetvis kan jag inte somna nu när jag ligger här och tänker. Innan jag fick barn pratade min mamma om föräldraskapet och att göra allt man förmår men det ändå inte räcker. De senaste dagarna har jag känt mig så, otillräcklig. Min självkänsla liksom sjönk som en sten och alla val jag/vi gjort har varit fel. 

Antingen så skämmer jag bort Vega genom att ta upp henne när hon är ledsen eller så låter jag henne röja runt för mycket. Antingen ammar jag för mycket eller för lite. Jag lägger upp bilder på Vega för ofta. Jag åker inte ifrån Vega tillräckligt ofta-jag åker ifrån henne för ofta. Alltså listan kan göras lång. Det finns liksom inget rätt, hur jag än vrider och vänder på det. Och visst, i vanliga fall så skiter jag i vad alla andra tycker och tänker. Men sen så pang blir jag jätte ledsen av någon liten kommentar eller insinuation. 

Och när självkänslan är i botten är det så lätt att dra stora växlar på små ord. Helt plötsligt blir det såhär, allt är fel, allt blir tokigt, hela jag är dålig och jag ligger vaken på natten. Hur tacklar man sånt här? Hur rycker man på axlarna? 

Att lägga upp bilder på sina barn på internet.

Yes, en himla känslig fråga det där. Jag och Björn lägger ju upp bilder på Vega hej vilt och jag ser inte något problem med det, för oss. Självklart respekterar jag föräldrar som inte vill lägga ut bilder på sina barn MEN jag har aldrig träffat någon som bara sagt att de inte vill lägga ut bilder på sina barn utan att skuldbelägga mig för att jag "är så himla aktiv och lägger ut bilder HELA tiden", "man vet ju inte om barnen vill" eller "man vet inte var bilderna kan hamna". Alltså, hur jag än gör så gör jag fel. Jag skulle inte säga nått sånt till någon som valt att inte lägga ut bilder på sina barn, att komentera och nedvärdera deras val. Phu, jag orkar inte. Det blir för mycket för min känsliga själ.
 
Sen, visst, att jag spammar bilder på Vega kanske är irriterade för vissa, men hey scrolla! Jag umgås med Vega hela dagarna och tar så sjukt mycket bilder på henne och självklart vill jag dela med mig av dom. Hon är ju det bästa jag har!
 
Ja, jag vet inte. Jag är bara så himla less på att känna mig dålig inför dessa föräldrar. Vad tycker ni?