En småbarnsmorsas tankar. Typ.

Alltså jag är så trött. Inte trött som efter en körig vecka på jobbet utan verkligen trött. På riktigt. Alla andra mammor förstår nog mig. Innan vi fick Vega kunde jag nog inte riktigt förstå hur trött en kunde bli. Det är inte det att Vega är jobbig, hon är världens bästa, men jag blir bara så trött. Hela kroppen liksom värker och jag skulle så gärna sova en hel natt.

Min älsklingsplutt!

 Alla planer vi hade om att flaskamata lite ibland, så jag kunde få vila eller nått, gick ju ganska direkt i kras eftersom att Vega fullkomligt ÄLSKAR tutte och hatar flaska(och jag förstår henne, haha). Och vissa säger ändå att Björn kan väl ta Vega nån natt och jag ba: öh och göra vadå? Visst, om han börjat producera bröstmjölk som han kan ge från sin tutte, det vore nått! Det är det ända hon vaknar för, sen somnar hon igen. Det är ju det som är själva grejen som många utan barn inte riktigt förstår, man kan inte bara göra som man vill, barnet har en ganska så stark egen vilja från första stund. Barn föds inte som oskrivna blad, de föds helt jävla fantastiskt utvecklade med en alldeles egen personlighet. Vet inte vad jag vill ha sagt, kanske bara få säga att jag är jätte trött och tycka lite synd om mig själv på grund av det. Hehe. Jaja. Godnatt!