Tack!

Tack för all fin pepp efter mitt förra inlägg, jag blir så himla glad över att höra andra bli inspirerade eller bara fått en funderare. Mycket kul!
 
Idag har vi beställt ett skötbord och massor med diverse tillbehör till allt möjligt. Jag längtar så efter att få upp skötbordet och få fixa och ordna inför myrans hemkomst, vår lilla dotter. Just nu så verkar hon ligga med huvudet ner och har placerat fötterna under mitt högra revben, där hon sparkar väldigt hårt och ofta. Men det är ju rätt så kul, haha :)
 
Här är lite av det roliga vi köpte:
 
Skötbordet, som vi ska ha i badrummet.
 
..och en skötbädd till det.

 
Ett bäddset.
 
 
Och en fin mobil med lite lantliga motiv, till en liten lantisunge!
 
Vad tycker ni? Jag är iaf mycket nöjd!
 
Har någon några tips till skötbordet, typ vad ni tycker är bäst att rengöra med osv?
 
Puss!

Kroppsbehåring.

Nu vill jag skriva om en väldigt omtalad fråga och det kommer bli lite privat. Sen jag blev gravid så har jag fördjupat mig i genusfrågor och feminismen, för jag vill göra något. Jag vill inte bara fortsätta göda gamla normer och ideal, jag vill inte hjälpa till att överföra ett förlegat synsätt på könsroller.
 
Så, var ska en börja? Vad kan jag egentligen göra? Så tänkte jag på en sak, det här med kroppsbehåring. Jag har rakat muffen nästan enda sen jag fick hår. Där gick man och väntade och väntade på att få hår och  så ort det kom så skulle det rakas bort. Hur kom jag på det? Alla "coola" tjejer gjorde det. Varför gjorde/gör jag det? Jag vet inte. Det känns fräsch? Nej. Det är fint? Nej. Det är skönt? Nej. Det är roligt? Nej. Jag får ont efteråt? Ja. Könet blir i obalans efteråt? Ja. Det är jävligt jobbigt att göra det? Ja.
 
MEN VARFÖR I HELVETE GÖR JAG DET DÅ? Jo, för att en ska göra det. I min generation hör det liksom till, det är äckligt annars. Men jag köper inte det, jag går helt enkelt inte med på det längre. Jag ska snart bli mamma, vill jag att vårt barn ska tro att tjejer inte har hår på muffen? Att vuxna ser ut som små barn? Nej, det vill jag verkligen inte. Om hon inte ser det naturliga på hemmaplan, hur ska hon då förstå?
 
Så, sagt och gjort, jag slutar raka mig på muffen. Jahaja, det var ju inte så svårt. Men, så slår en sak mig. Armhåret då? Vad fan, det hade jag inte ens tänkt på. Om det är norm att man ska raka muffen som tjej, vad är då att raka sig under armarna? Det är väl en så ingnuggad norm att det är löjligt. Så löjligt att när tanken slår mig så känns det riktigt jobbigt. Fan också. Det är något jag gör utan att ens reflektera över det. Men jag får utslag och köper dyra rakhyvlar och tillbehör för att vara "hårlös och fräsch". Uwä, jag kräks lite i min mun. Det här med att vara tjej och ha hår = ofräsch. För män har ju hår, både under armarna och vid könet, men det är inte ofräscht.
 
Så, jag ska också sluta raka mig under armarna. Men det som stör mig så väldigt mycket är att det känns läskigt. Jag är nervös över vad folk ska säga, om jag kommer få kritik eller bli ifrågasatt. Och det skvallrar ju ganska så rejält om tråkiga förväntningar och plikter som samhället har tvingat på oss. Om jag inte rakar mig under armarna så blir som något statement, och då är min kropp helt plötsligt fri att ifrågasätta. Tänk bara på kvinnan i publiken på melodifestivalen som fick hatmail och blev uthängd för att hon inte rakat sig under armarna. Vem ger andra rätten att tycka något om hennes kropp? Tidningen frågade VARFÖR hon inte rakade sig, för man måste ha en anledning om man inte rakar sig under armarna, som tjej. Hon svarade bara coolt att hon aldrig hade tänkt på det. Hade samma hatriot uppstått om det var en man som visat upp en hårig armhåla? Nej. Tänk på det.
 
Om någon kommer fråga mig varför jag inte rakar mig så hoppas jag att jag inte kollrar bort mig och förklarar varför utan bara säger "För att jag inte vill.".
 
 
Har ni några tankar kring det här? Jag behöver all pepp jag kan få kring att sluta raka mig, för jag vet att jag kommer vara lite nervös i början, men ibland måste man utmana sig själv. Pepp pepp pepp!!

Kök.

Jo, idag ska vi åka till uppsala och köpa kök, det ni! Jag är så himla exalterad, det känns som att det verkligen är pågång nu, snart är huset klart. I helgen bestämde vi tapeter också. Så snart är det bara att smälla upp allt och så kan vi börja fixa och dona där, så himlans kul!
 
I övrigt så var jag och kollade på klassens uppträdande idag, deras första "storsamling", Trollskogen. Dom var så himla fina och bra, de sjöng och spelade teater. Snacka om att jag saknar dom små liven!
 
Puss